Då var det än en gång dags för lucia. Det tycker jag är mysigt. Det är något speciellt med stämningen.
Kommer ihåg när man satt i skolan och väntade på luciatåget. Ibland var det helt otroligt vackert, när de i luciatåget lyckades sätta stämmorna helt perfekt och alla toner lät himmelska och man fick gåshud som bare den och log med hela kroppen. (Ibland var de dock helt outhärdliga, tyvärr.)

Den tiden är ju förbi för ett bra tag sen, så chansen att bli Lucia själv är ju som bortblåst.
Jag fick aldrig vara Lucia, var väl inte tillräckligt populär, snygg, söt, ha det perfekta hårsvallet eller vad man nu ska ha eller vara... lika bra, med min tur hade väll hela håret brunnit upp. I värsta fall hela skolan.

Satt här och tänkte lite innan, hur ska jag göra om jag vill vara Lucia? Jag kan ju gärna inte springa runt själv som ett litet mobbat as..de hade ju sett knasigt ut.
Tänkte på att jag är lite utav bäst på att göra pappgubbar, så varför skulle man då inte kunna göra lite pappgubbar som kan följa med en i tåget.

Jaha men hur gör man dårå? Kan ju inte bära runt på en massa pappgubbar när jag ska göra den viktiga uppgiften och hålla händerna ihop och vackert skrida fram. Hade garanterat snubblat och lortat ner min vita klänning. Typiskt!
 
Hmm måste alltså bygga en ställning som jag kan sätta fast mina gubbar på.
Om man tar en pinne vågrät, tar en annan pinne lodrät, sätter ett hjul på den längst ner, sätter fast lite pinnar uppe på. Där man sedan fäster sina pappgubbar.
Spikar fast en liten platta i änden, ändan utan den lodräta pinnen med ett hjul på. Häftar fast ett skärp, så att man kan fästa den på ryggen.

Voila!
Så hittar du ingen som vill gå lussetåg med dig, är det nu fixat!