Ge fan i min chilisås!

Alltså det är så här, att jag har köpt mig en alldeles egen sweet chilisås till jobbet.

Regeln för att man ska få ha sin egen inhandlad mat ifred, är att skriva sitt namn på. Annars är det till för alla. Med tanke på att inte alla ser namn. Brukar jag därför även tejpa fast kvittot & skriva mitt namn, så att man INTE KAN missa att det är min.

 

En dag för ett tag sen, då jag bara hade nyttjat ytterst lite av min underbara sweet chilisås, upptäckte jag att det var märkligt lite kvar i den.

Ett antal arbetskamrater satt och lunchade då jag upptäckte detta. Jag klämmer ur mig, lite högt sägande för mig själv, men så att alla ska höra.

 

-Nä men oj vad lite det är kvar av min chilisås, har jag ätit så mycket?

 

Då kläms det minsann fram en lite röst från (varför inte kalla denna person för HEN, med tanke på att jag älskar detta ord sååå mycket,eller inte. Så pekar jag inte ut någon heller, varken kvinna eller man, så är alla nöjda och glada)

 

Som sagt.

Då kläms det minsann fram en lite röst från HEN.

 

-Jaså är det DIN? Den har jag tagit ifrån många gånger. Men du kan väl ta av den stora flaskan?

 

Öhhh, tänker jag och säger.

 

- Ja med tanke på att det är ett kvitto fast tejpat, där det står ANNA stort och tydligt, så kan man kanske något lätt ana, att detta är MIN.
Och varför tar du då inte ifrån den stora?

 

Med bestämda kliv går jag fram till den stora chiliflaskan, niger för den. Nä där ljög jag.

Men häller över chilisås till min, såpass mycket det var när jag lämnade den sist.

 

Skriver sen stort och tydligt på kvittot. "GE FAN I MIN CHILISÅS!!!"

 

Inte mer om detta, frid och fröjd igen.

 

 

Men sen idag, ska HEN äta chilisås, tar fram min chilisås, och lyckas faktiskt att läsa

- GE FAN I MIN CHILISÅS!!.

 

- Mmm säger jag.

 

- Då tar jag av den här istället. (den stora flaskan)

 

Bra tänker jag.

 

Den stora flaskan med chilisås tar slut. Vad händer.

 

Istället för att fråga mig lite snällt, om man kanske kan få ta av min chilisås. (Givetvis delar jag gärna med mig, men de e så jävla irri när den typ är slut. VARJE jävla gång man ska ha själv!)

Så säger HEN till HEN:Nr2, som står och gluttar in i kylskåpet.

 

-Du kan du ge mig den chilisåsen i kylen, kan jag ta?

 

Med tanke på detta jävla chilisås problem, kände jag då följande.

Hmm, ge HEN/mig den och fråga om man får ta sen?

 

- Ja om du frågar snällt först, så kan du få ta. Säger jag.

 

Men då blev HEN sur och sa att HEN tar ketchup istället. Och tänkte med all sannolikhet att jag var mig snåler surfitta!

 

Men så är det!

 

Hård men rättvis, det är jag det haha

 

Man ska inte leka med Anna och mat! det kan bli krig!

 

Viktiga regler kring min mat.

 

Regel nr 1: Ta ALDRIG och norpa någon mat ifrån min tallrik, med varken fingrar eller gaffel. Då ska du få se på mördarblicken from hell! Vill du smaka på något från min tallrik, givetvis får du det. MEN fråga först!Detta gäller ALLA!

Mat = överlevnad

överlevnad = försvarsinstinkt.

Vilket om du då har otur, sitter Anna där med lågt blodsocker, genom sur ,surare än ett släckt helvete som brandmännen kämpat med att släcka med sina slangar där det pulscerats vatten och skum i mängder. Och du får på däng.

 

Regel nr 2: Mitt är Mitt och Ditt är Ditt. Delar gärna med mig av mitt till dig, om du frågar.

 

Regel nr 3: Ge FAN i att kommentera vad jag äter! Är jag inte så hungrig och bara vill äta en avokado, med en kycklingbit och ett äpple. Låt mig äta det då, va fan bryr du dig för?

 

Hallå jag är diabetiker och (måste helst, för att försöka ha blodsockret i någorlunda schack, så jag slipper gå runt och vara på dåligt humör, trött,darrig osv osv) äta på regelbundna tider. Det betyder frulle 8:30, Lunch 12:30 middag 16:30. Gärna lite mellanmål emellan också. Hela jävla dagen kretsar om mat. Mat för att överleva, mat för att kroppen ska må bra, så jag slipper amputera benen vid en ålder av 30. Vilket även kan betyda att, ja jag är också människa och inte alltid hungrig på dessa tiderna. Men det är bara att äta och bara GILLA läget. Jag är bra på att gilla läget. Men ibland på att gilla lite mindre just den dagen.

Men så kom inte å snacka om att "oj vad lite du äter idag, oj vad nyttig du är"

 

Är det inte detta, att jag äter lite, så är det tvärtemot

 

"Oj vad mycket du äter!" , "Oj vad onyttig du är!" "Ska du äta SÅ mycket?"

 

Öhhh, JA! Jag älskar mat och jag vill äta en fet pizza, eller 6 potatisar med 2 köttbitar. Jag lovar jag älskar mat!

och låt mig då fan äta hur mycket mat jag vill! Utan att du tvunget ska behöva kommentera detta.

 

Så det jag vill ha sagt, Ge fan i min chilisås, man får gärna ta om man

 

frågar, och ge fan i att komentera vad jag äter.

 

Tack!

 

 

 

 

Hahahaha, Tror jag dog lite nu! Bästa på idag, eller detta gjorde min dag! (Kväll) beroende på hur man ser det :)

Haha, du är go du!
såg den jätte fina lappen idag, bra anna! hen kan köpa egen mat!

Fan va rättttt! Jag var bara tvungen att kommentera detta inlägg, då jag om nån vet hur det känns med kommentarer om min kost, hit o dit! Va?? Äta så lite? Hur äter du hemma? Varför är du veg? Varför äter du fisk om du är veg? Varför? Varför? VARFÖR???? Och så ligger typ den frågavisa peronens huvud nästan nere i ens matlåda/tallrik ...Jippie! Gahhh...får spader på sånt! Men det handlar ju bara om att dessa personer inte har något större och roligare i livet än att kommentera andra i deras mat-val! Stå på dig!