När jag kom hem satte jag på mig bikinin och gick och satte mig på balkongen. Efter en stund kom Wesley hem, han frågade om vi inte skulle åka till stranden. Jag tänkte för mig själv att "va fan ska vi göra på stranden nu? kl är ju fan 5" men visst tänkte jag.

Åhhh det var helt perfekt på stranden, varmt men ändå lite kylig blåst, så man inte dog av svett! (Typ bra svensk sommardag)
Wes går i plurret, jag stannar kvar på min handduk.
Ligger och kollar in folket som har surfkurs.
Jag funderar lite på om man borde testa det ändå. Vågorna är ju inte så stora och hur svårt kan det vara? Och skulle jag hamna under vattnet så är det väl inte så farligt om vågorna inte är så stora?.. Ja jag ligger och funderar.

Sen efter ett tag känner jag att det är är dags att hoppa i plurret. FAAAN va stora vågorna blev när man kom nära!!! Wes lärde mig att jag ska sjunka mig till botten om vågen har delat/klyvt på sig och jag kan glida över den om den är hel.
Varje gång det kom en klyvd våg (vilket det var flest av) fick jag lätt panik, samtidigt som det var as roligt, blev stressad när det kom en ny, hyfsat tätt efter så jag inte trodde jag skulle hinna andas...

Det här med att testa surfa.. Nja jag ska nog fortsätta lära mig att bada och handskas med rädslan för vågor och vatten innan jag ställer mig på en bräda...

Jävla starka vågor också. Min näsring (inte septum) ramlade loss, men jag kände att den lossnade, så den försvann inte i alle fall. Sen så gjorde vågorna och strömmen så att mitt tanpongsnöre ramlade ner jämte bikitrosorna.
Hoppas ingen såg att det dinglade ett tanpongsnöre utanför, stan så pinsamt! Man vill ju inte skryta inför folk att Hello mates, look I'm a mensbarn today.