Jag kommer inte ihåg om jag har berättat att jag var i en musikaffär i New Town typ en vecka efter jag hade kommit hit till Sydney.

Kännde att det kunde vara bra att kolla läget vad gitarrerna kostar här nere osv. Mannen som jobbade i musikaffären fick en Saint Ana skiva av mig. Han blev glad, och som tack för skivan och för han tyckte synd om mig för att jag inte hade en gitarr för tillfället så gav han mig ett ägg.

Ett lila ägg som man kan skaka, så blir det lite som en marackas, eller vad man ska säga.

Jag blev glad för gåvan, men när jag kom ut ur affären tänkte jag "va fan ska jag göra med det här?"  jag kan ju inte påstå att ägget har blivit använt något vidare mycket. Inte så himla roligt att sjunga...till lite tschicka tschicka tschicka ljud.

 

Men nu är ju ägget skit bra!!

Har för det första blåsor på mina fingertoppar, jag minns den tiden fingertopparna var hårda som sten, typ åtta år sedan, de va deen tiden man satt och spelade typ varje dag. De har blivit lite veka efter åren, när man inte håller igång så att säga. Nu är dom mjuka som en liten babystjärt...med blåsor på, jaja de e bara att fortsatta spela. Det är inte ok att lipa över lite blåsor, ok när det kommer blod, då kan de va ok...haha 

 

Men som sagt, jag funderade på hur i hela friden jag skulle kunna skaka ägget samtidigt som jag spelade gitarr, funderade på silvertape, och typ tapa fast det på benet eller något. Tur att jag inte äger silvertape!

 

De är ju bara att ta på sig en socke och ha ägget på foten ovanför tårna innuti socken!

 

Så jag kännde att Parlor Mobs låt The beginning ville jag spela..va bara att googla efter text och ackord, lära sig att spela..lära sig att så gott som hålla takten med ägget.

 

Så för erat nöjes skull har jag här ett litet fint filmklipp. (ni får ha lite överseende med att jag inte kan låten helt hundra) och jag kan erkänna att mina fingertoppar kämpar för sitt liv!!