Jaha då har man tappat upp sina första öl i sitt liv. Den första blev jätte bra, (eller helt ok i alle fall) den andra gick åt helvete. Men tillslut gick det väl bra.
Var där i en timme drygt. Det jobbigaste är ju att fatta va fan dom säger! Haha kommer jag någonsin lära mig?

Sen va de två grabbar där som spelade biljard, såg ju så jävla roligt ut, så jag var tvungen att fråga om jag fick vara med. Söt tjej = givetvis fick jag vara med å spela! :)
Sa att de borde kolla in Saint Ana på iTunes, sa att det troligtvis är en av Sveriges bästa sångerska.
Sen sa jag tillslut att det var jag som va sångaren, men vadå, jag ljög ju inte. Jag är ju faktiskt väldigt bra!
Jag spelade upp ett par låtar för dom från mobilen. Dom blev imponerade, trodde först inte att jag kunde låta så. Haha kan inte klandra dom, ibland blir jag fan chockad själv!
Den ena killen sa att han hade en elgitarr till övers och en liten förstärkare om jag ville låna, hur grymt och juste är inte det?
I och för sig, nu ska vi inte ropa hej innan man hoppat över bäcken. Jag kan ju återkomma i frågan när jag väl fått låna gitarren.
Jag hade ju aldrig lånat ut en gitarr till en människa jag träffat si så där i fem minuter.
Men han hade tydligen jobbat i samma bar, och han fattade väll att jag kände Kenny, så helt osäkert är det väl inte.
Men där kan man ju, om jag nu får låna den, säga att någon har tillit till människor.

Nu ska jag äta pringles! Gött!!